Jag satt i bilen med min mamma, pappa och bror. Vi var på väg hem till södra Jorvik efter en härlig semester i Silverglade. Vi hade haft det skönt. Vi hade bott på ett gods och jag hade fått många fina vänner. Mamma sa att vi skulle åka hit igen, snart. 

"Hilda? Kan du ta äpplena i bagageluckan?", frågade mamma. 

"Visst", jag sträckte mig bak efter äpplena. Sedan räckte jag dom till mamma.

"Vill nån ha?", frågade hon. 

"JA!", jag och min bror, Robert, älskade äpplen. 

 

Vi körde in på uppfarten. Jag skyndade mig att hoppa ut ur bilen, och springa in i huset. Jag sprang det fortaste jag kunde upp till mitt stökiga rum. Jag drog ut byrålådan och tog ridbyxor, tröja och mina ridstrumpor. Jag sprang ner i hallen igen och satte på mig mina ridskor. 

"Jag går till stallet, mamma!", ropade jag in mot köket. Jag fick inget svar. Jag sprang bort till cykeln och cyklade den lilla biten till stallet. 

 

Jag kom bort till Evers box. Han var snart så gammal att han knappt kunde vara i hagen. Jag gick in i sadelkammaren och hämtade hans nyputsade sadel. Jag tog fram mitt nya, blåglittriga, pannband och kopplade på det högst upp mellan dom båda sidostyckena. Jag gick ut med sadel och träns till Evers box igen. 

"Hej, Ever!", Sa jag. Ever gnäggade till och sänkte huvudet för att fortsätta knapra på höet. Jag öppnade boxdörren och började tränsa. Det var nästan omöjligt, för Ever var beroende av sitt hö. Jag lyfte och röt, men han lyfte inte huvudet. Till slut gav han upp. Jag tränsad eoch satte sen på den fina, putsade sadeln. Som vanligt krånglade han lite när jag spände sadelgjorden. Han nafsade lite, men bet inte. 

 

Nästa del kommer snart! Ska bara skriva den :D