Sen del, jag vet :P

 

Vi gick tillsammans in i Jarlaheim. Arina gick bredvid mig. Hon och jag bodde grannar. Hon bodde tillsammans med sin pappa Jack i det stora rådhuset, jag bodde bredvid i en lägenhet ovanför djuraffären. 

"Vi ses imorgon!", ropade Arina när hon öppnade dörren till det stora huset. 

"Hejdå!"

 

Nästa morgon vaknade jag av att det knackade på dörren. Säkert postgubben...

Jag gick upp och satte på mig morgonrocken och gick till dörren. Som jag trodde låg det brev på golvet, men det fortsatte att knacka på dörren. Jag skakade till. Vem kunde det vara? Med fortfarande skakande händer tryckte jag ner handtaget och slog upp dörren.

"Hej!", det var Arina. Vraför blev jag rädd för det? Jag fnissade till lite.

"Vad är det?", Arina så allvarligt på mig. Sen fnissade vi igen.

"Gå och sätt på dig ridkläder nu! Hästarna ska ut i hagen och fodras! Sen ska vi mocka ur alla boxarna i lilla stallet åt alla knattarna, som ska rida om några timmar. Kom igen!", Arina verkade vara lite stressad, så jag sparng till mitt rum och satte på mig käderna direkt. Arina stod kvar i dörren när jag kom tillbaka. 

"Kom så går vi!", sa hon. Vi började jobba oss ner för dom långa trapporna och när vi kom längst ner klagade vi båda över hur trötta vi var. Så var det alltid. 

 

När vi kom till stallet började vi med att ta ut Cocos och Cola i hagen. Cola var en av mina favoriter av privathästarna i stallet. Han var så knasig. Han skickade på en som en hund. Han var svart skäckfärgad, och han hade tjock man och svans. Hans grimma var i grönt och grimmskaftet var svart. Arina tog den bruna skäcken Cocos i hans lila grimma och gick bredvd mig ner till hagen. Vinden ilade i öronen på fältet där hagen låg. Sai sina och Waqua var redan där. Sai sina var Lindas häst. Han var en trevlig fin valack. Han var lite gul. Linda sa att gula hästar var dumma, men Sai Sina var en av dom snällaste hästar jag träffat. Waqua var en ståtlig svart arab. Han var hagens och stallets konung. Han var bortskämd, men han hade vunnit fler priser än Karamill. Karamill var en fin vit skimmel, som tävlade i alla grenar. På hans boxdörr hände över 30 rosetter, och Malin, hans ägare, hade 100 till på sitt rum typ. 

 

Nästa del så fort jag kan! :P